Filmen Gissa vem som kommer på middag från 1967 handlar om ett vitt amerikanskt par vars dotter presenterar sin svarte fästman för familjen. Filmen var revolutionär för sin tid och väckte stor debatt om ras och kärlek. Den visar hur människor kan förändra sina åsikter när de möter verkligheten. Varför är den fortfarande viktig att prata om? Jo, därför att fördomar finns kvar än idag, och filmen ger oss verktyg att förstå varandra bättre.

En film som förändrade allt

Gissa vem som kommer på middag regisserades av Stanley Kramer och skrevs av William Rose. Spencer Tracy och Katharine Hepburn spelade huvudrollerna, medan Sidney Poitier spelade den svarte fästmannen John Prentice. Filmen släpptes samma år som USA:s högsta domstol avskaffade lagar mot blandäktenskap (vilket är helt otroligt när man tänker på det). År 1967 var blandäktenskap fortfarande olagligt på många ställen i Amerika. Filmen var därför extremt radikal och chockerade många människor när den kom på biograferna.

Från förbjudet till vanligt

Statistiken visar en dramatisk förändring sedan dess. I USA var mindre än 3 procent av äktenskapen blandäktenskap då. Idag är siffran cirka 17 procent enligt Pew Research Center. I Sverige har andelen personer med utländsk bakgrund ökat kraftigt enligt Statistiska centralbyrån. Opinionsundersökningar visar att de flesta svenskar är positiva till mångfald, men fördomar finns fortfarande kvar trots framstegen.

Varför filmen betyder något än idag

Filmen används fortfarande i samhällsdebatten om tolerans och integraton. Den visar konkret hur människor kan övervinna sina fördomar genom möte och samtal. Du kan använda filmen för att diskutera ras, äktenskap och familj i klassrummet. Filmen väcker känslor och gör det lättare att prata om svåra ämnen. Den påminner oss om att förändring tar tid men är möjlig.

Vad bör du veta om filmen

Spencer Tracy spelade modern i sitt sista filmroll innan han dog. Katharine Hepburn och Sidney Poitier var två av Hollywoods största stjärnor. Filmen vann två Oscars för bästa film och bästa originalmanus. År 1967 var denna film framåtpekande, men nu är budskapet nästan självklart för många människor (eller borde det vara det, åtminstone). Det visar hur mycket samhället faktiskt kan förändras på bara några årtionden.